Har en moment av att ensam sitta och känna mig värdelös (tycka synd om mig själv?), vilket är ganska rare eftersom min pojkvän (nästan) alltid är här. Men just nu är han hos sin farsa.
Hans föräldrar är smått fukkade så han flyttade in i min lägenhet (världens minsta etta på 23kvadrat) -unannounced- för typ 2 år sen (han var 16, jag var 18). Och han liksom bara tog hit sina kläder (som bara fyllde EN ica-plastpåse), la sig i min säng och gick aldrig igen.

(shit, has it been 2 years already?! OMG, I feel old)

Det är okey att han hoppade in här, för jag älskar honom. Men det är lite jobbigt att aldrig få vara ensam. (-att aldrig kunna hetsa och spy utan frågor-, is what I mean). Han vet hur det är och skäller aldrig ut mig över mat, men han vet när jag spyr och han tycker inte om det.

Vi har också en liten kisse (that we got about a year ago) som är ungefär lika knäpp som oss och tycker om att ligga på rygg, krypa runt under badkaret, bli kliad på magen och leka apport (yes it's a cat).

Vi lever på mitt bidrag från försäkringkassan (han får inget :/) så vi är grymt fattiga och har ungefär 300kr kvar varje månad när vi (jag) har betalat hyran, mat, internet och cigg. För dom 300kronorna köper jag gärna kläder (på secondhand) och smink =) (because I'm vain like that).

Min pojkvän går fortfarande i skolan och jag praktiserar på en frisörsalong (typ, går som lärling) och försöker hitta en utbildning (för jag failade gymnasiet) som inte får mig att vilja hoppa ut för golden gate-bron.
(vilket är svårt, för jag HATAR att plugga)

Förövrigt är jag en sån där person som äter vegetariskt, köper ekologiskt, går till jobbet (rather than taking the bus), har ett ganska andvänt gymkort och en förkärlek till djur.
Men när jag kommit ut från gymmet och ätit min ekologiska lågkalorimiddag tänker jag fanimig enjoy a cold beer and a fucking cigarette, och låta nåra sömntabletter vagga mig till söms =)

So that's basicly me.
Who are you?

Puss<3